Psykosyntes kan ses som ett synsätt på mänsklig utveckling. Ett namn på en inneboende utvecklingsprocess som vi alla mer eller mindre medvetet går igenom under vårt liv.
Psykosyntes kan beskrivas som en livs- och utvecklingsprocess som hjälper oss att organisera och harmonisera alla våra inre, ibland motsägelsefulla, sidor eller delar. Dessa delar innehåller till exempel känslor, tankar, impulser, beteenden och fantasier och kan ibland uppträda eller ta över som en egen styrande ”person”, fast vi innerst inne vill något annat.
Psykosyntesen bidrar till att harmonisera alla dessa delar till något mer medvetet valt och därmed också aktivt valt. Något som vi innerst inne vill vara och kan bli.
Själva ordet psykosyntes kom till i kontrast till ordet psykoanalys, som står för att dela upp och analysera oss, till psykosyntesen som i slutändan strävar efter att bidra till en syntes – det vill säga uppnå en mer harmonisk och välmående sammanhängande helhet. En helhet som hjälper oss att leva det liv vi innerst inne vill leva.
Metoder och arbetssätt
I grunden är psykosyntesen en integrativ och relationell psykologiform där det empatiska och altruistiska mötet mellan människor eller grupper ligger till grund för utveckling genom ökad tillit, öppenhet och respekt. En grundtanke bakom detta förhållningssätt är att våra hindrande psykologiska mönster och livsutmaningar uppstår genom empatiska avbrott och därigenom är det i grunden empati som bidrar till växande. Empati från andra samt empati och självmedkänsla till oss själva.
Nyfikenhet och vilja att utforska
För att uppnå detta integrerar psykosyntesen en rad olika arbetssätt i relationen med andra. Exempel på arbetssätt som används för att nyfiket utforska och lära är dialog, kroppsövningar, bildarbete, medveten närvaro och mindfulness, självmedkänsla, rollspel, stolsarbete, meditation, visualiseringar och metaforer. För varje individ och/eller grupp anpassas metoder efter behov och förutsättningar.